Min kreativitet sken igenom i min vardag utan att jag själv var medveten om det. Många i min omgivning brukade föreslå att jag skulle ägna mig åt något kreativt. Jag brukade tänka att de säkert menade väl, men att de var lite naiva. ”Kreativitet är inget riktigt jobb” sa en liten röst i mitt huvud.

Så jag ägnade mig åt annat. Jag gick i skolan. Lite grafiskutbildning, jag läste lite data och lite ekonomi, men det var inget som riktigt fångade mig. Visst, det var roligt så länge det varade, men det var ändå inte ”det”.

Jag sökte vidare, jag jobbade i detaljhandeln och på Casino. Jag bakade pizzor och jag städade på sjukhus. Jag stod på mässor och jag reste Sverige runt och sålde smycken och kläder. Jag jobbade som modell och som make-up artist och en himla massa annat.

En dag bad min Mamma mig om en tjänst. Hon ville att jag skulle måla en brevlåda till Pappas födelsedag. Jag är en väluppfostrad flicka och självklart gjorde det min Mamma bad mig om. Den dagen slutade mitt sökande efter ”det”. Jag hade hittat hem.

Jag målade brevlådor och jag målade krukor under varje ledig stund. Efterhand blev de så många att jag beslöt mig för att hyra ett bord på Malmöfestivalen. Ett par år senare hade jag massor med återförsäljare i hela Sverige och lastbilar kom och hämtade pallvis med handmålade krukor från min källare i Limhamn. Att börja måla tavlor blev oundvikligt.

Först var mina tavlor pyttesmå, men de växte i storlek i takt med mitt självförtroende. Jag har sedan dess haft små och stora utställningar. Jag har levererat till små och stora företag och jag har haft roligt nästan hela tiden.

Sedan år 2000 har jag haft mitt eget studiogalleri på Gamla Väster i Malmö. Jag älskar det.

Jenni Berndtson